Internationella funktionshindersdagen
Kategori: mångfald
Den tredje december uppmärkssammas varje år den Internationella funktionshindersdagen. På engelska heter den "International day of people with disabilities" - det vill säga "Internationella dagen för personer med funktionsnedsättning". Varför vi i Sverige väljer att fokusera på funktionshindren och inte personerna med funktionsnedsättning förstod jag mig först inte på. Men sen började jag fundera på om det kan vara för att hindren finns i den normativa samhällsstrukturen?
Jag tycker vi borde byta namn på dagen till "Internationella dagen för personer med funktionsnedsättning". Sen kan alla normpersoner ge oss presenter. Inte för att det är synd om oss, utan för att vi är awesome. Och kanske för att de borde göra lite avbön för hur de fortfarande envisas med att låtsas som att de är bättre än oss.
Temat för årets funkisdag är “Break Barriers, Open Doors: for an inclusive society and development for all” - fritt översatt "Slå sönder hinder, öppna dörrar: för ett integrerat samhälle och utveckling för alla".
När jag var med i en fokusgrupp på ämnet kommunal mångfald med ett gäng andra personer med fysiska funktionsnedsättningar nyligen fick vi en liten gåva som tack för vår medverkan. Det var ju kul, eftersom funkisar ofta förväntas ge av sin kompetens helt gratis. Gåvan var ett presentkort på 100 kr på ett café här i stan. Trevligt, eller hur? Eh, nä. För cafét har en brant trappa och ingen ramp.... Hur tänkte de?! Jag frågade faktiskt, och de svarade "Har de inte någon ramp? Det trodde vi att de hade...." Joråsåatte.... *suckar*
När jag satt i kommunfullmäktige kom det upp ett medborgarförslag och ett par motioner som hade med funkisar (personer med funktionsnedsättning) att göra. Medborgarförslaget var att kommunen skulle återinföra syninstruktörer för personer med synnedsättning. En av motionerna handlade om att anställa en person med huvudsakligt ansvar för tillgänglighets- och funkisfrågor (en "handikapplots" stod det i motionen) i kommunen och en om att tillgänglighetsanpassa ett bibliotek där det på ovanvåningen finns en fin konsthall. Dessutom inkom bland annat motioner om inrättande av en tjänst som handikappkonsult för genomförande av tillgänglighetsmålen i Nationella handikapplanen för handikappolitiken i Piteå (FP) och en om att samtliga kommunfullmäktiges ledamöter får utbildning i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder (V).
Den första motionen samt medborgarförslaget avslogs.
Det ansågs vara bättre att varje förvaltning utsåg en person som skulle ansvara för tillgängligheten på just den förvaltningen. Problemet är bara att så inte har gjorts. En av dem som utsetts har mig veterligen gått i pension, och på hemsidan (som i och för sig är både inaktuell på sina platser och väldigt svårnavigerad) står det inget om någon ersättare. På en annan förvaltning står det inte något namn alls. Även om jag förstår tanken med att använda kompetens som redan finns i huset i stället för att nyanställa, och att det är bra med folk som har spetskompetens på de olika förvaltningarna (en del gör ett jättebra jobb), så känns det himla konstigt. Vad är det som gör de här människorna bäst lämpade att ha tillgänglighetsansvar? Har de egna erfarenheter av funktionsnedsättningar och bristande tillgänglighet? Har de dialoger med funkisrörelsen? Den sista frågan kan jag svara på - svaret är, förutom i ett fåtal fall, nej. Jag, som både är engagerad i funkisrörelsen och har varit aktiv i kommunpolitiken, känner inte ens till alla tillgänglighetsansvariga....
Som sagt - en del gör ett jättebra jobb. Men hur ser vi (de) till att funkisars kompetens blir sedd, använd och erkänd?! Hur gör andra tjänstemän och makthavare det?
Synistruktörerna ansågs för kostsamma för en alldeles för liten grupp (ungefär som de medialt uppmärkssammade indragna ledsagarna för personer boende i gruppbostad). Dessutom anses landstingets syninstruktörer kunna göra de gamla kommunala syninstruktörernas jobb. Newsflash: Det gör de inte. De har andra arbetsuppgifter - även de viktiga, naturligtvis - så de har inte möjlighet att göra det jobb som kommunala syninstruktörer gör.
Nu till motionen om att tillgänglighetsanpassa ett bibliotek, så att även personer som inte kan gå upp för den långa trappan kan komma upp till en av kommunens finare konsthallar. Den skrevs av en centerpartist. Det är säkert inte en slump, då Centerpartiet har sitt kansli bredvid konsthallen, ovanpå biblioteket.... Men hur som helst så tycker jag det är bra att någon tar tag i frågan. Nu har jag inte följt utveckligen sedan jag sa upp mina kommunpolitiska uppdrag, men jag vet att det diskuterades två olika hisslösningar: en hiss i ett burspråk, och en trapphiss. Trapphissen av modellen "en stol på en skena" är naturligtvis mycket billigare än en fullstor hiss, men vad gör exempelvis en rullstoling eller rullatoranvändare med sitt hjälpmedel?!
Jag hoppas verkligen att de tillgänglighetsansvariga på kommunen (samt även landstinget, riksdagen, regeringen - har de några tillgänglighetsansvariga, förresten?) gör det de kan för att få slut på såna här tankevurpor. Annars finns det flera funkisorganisationer att fråga - exempelvis den paraplyorganisation de har ett avtal med, som innebär att organisationen ska tillfrågas i funkis- och tillgänglighetsärenden.... Och det är helt okej att anlita individuella funkisar som konsulter eller till och med anställa oss.
Glad funkisdag på dig! Jag firar ståndsenligt med att vara sjuk (vad kan egentligen förväntas av en med ungefär 18 diagnoser?!)....
